Nu har Nikita varit i himlen i 4 dagar... humöret går upp och ner, både ledsen och så känner jag en sorts lättnad.

Nu slipper hon ha ont och vara stressad och jag slipper gå och vänta på det som skulle ske... som nu har skett.

 

Första dagen/natten var jag så otroligt ledsen. Jag minns inte ens hur mitt liv var utan Nikita? Jag har ju haft henne i 7-8 år. Men det känns bättre och bättre och kanske tur att det är så mycket att göra just nu... och att Robert är hemma...

 

Min finaste finaste... vi har verkligen gått igenom mycket tillsammans...

Men nu har hon det bra i hundhimlen. Hon kommer alltid att ha största platsen i mitt hjärta!