Welshen är dock, liksom övriga spaniels, en oerhört mångsidig ras. Anledningen hittar man givetvis i rasens ursprungliga användningsätt.

Den är framtagen som jakthund, - använd till jakt på fågel och småvilt. Spanielns arbetsuppgifter omfattar att finna vilt, stöta upp det (eng. "to spring") så att jägaren kan skjuta det.

Söket ska vara snabbt och intensivt, och hunden får inte väja för det hinder vegetationen utgör. Samtidigt ska den inte vara utom bösshåll, d v s den ska vara inom en radie på 25 meter från jägaren. När den stött upp viltet ska den förhålla sig lugn under uppflog och skott, för att därefter med fart och entusiasm apportera in bytet till jägaren.

Alla som någon gång tränat hund, förstår lätt vilka oerhörda krav detta arbete ställer på hunden.

Detta ursprungsändamål har gjort welshen till den uppskattade sällskaps- och sporthund den är idag, med egenskaper som intelligens, samarbetsvilja och lättlärdhet.

Den aldrig sinande energin är ett mycket framträdande drag hos rasen. Den är alltid redo för nya äventyr, och hänger med glädje med familjen på allehanda aktiviteter - jakt och segelturer, lydnadsträning och fjällvandring, jogging turer och utställning, agility och simturer - rasen är en sann mångsysslare. Welshen är mycket hund i sin lilla storlek, och den kräver en fast hand för att formas till den naturligt följsamma hund den är ämnad att vara. Rätt hanterad blir den en sportig kompis i vått och torrt, robust nog att klara alla strapatser men ändå liten och smidig i bilen eller båten.

Welshens kärlek till sin familj är stor och omfattande - en campingsemester med hela familjen ihopträngda i ett tält eller husvagn uppskattas mycket.

Barn och welshar går mycket bra ihop, rasen är oerhört lekfull även högt upp i åldern. Dess energi och uthållighet gör också att de inte tröttnar på barnens uppmärksamhet.

Welshen är ingen vakthund, den skäller snarast av glädje när någon kommer. Aggressivitet, vare sig mot människor eller andra hundar, är också helt otypiskt för rasen. Kvick och med glimten i ögonvrån brukar den avväpna den stelbente anatagonist, och istället inbjuda till lek.

Ett vanligt uttryck för welshens oerhörda livsglädje, och sannolikt en rest från medeltidens jaktmetoder, är att den ofta, likt en kattunge, leker med sig själv. Den tar t.ex en pinne, kastar den upp i luften, fångar den och dansar runt i avancerade piruetter.

En arbetande kompis

Ägaren till en welsh måste vilja satsa en hel del av sin tid på sin hund. Welshen mår dåligt om den sitter på undantag. Rejäla dagliga promenader, någon form av träning och en livsstil där man vill ha sin hund med sig på mycket av det man gör är grundförutsättningar för ett givande hundägande

Träningen kan vara allt från små vardagskonster till mer avancerad träning. Fler welshar har genom åren hävdat sig gott på lydnadsbanorna. Rasen är utmärkt till agility - snabb, lättlärd, följsam och säker på foten. Den har vanligen en utmärkt "näsa", och gillar att spåra. Många welshar har fina meriter på viltspårsprov.

Rasen har aldrig, likt den engelska springern och cockern, uppdelats i en ren jaktlinje skild från övriga rasen, utan har genom århundradet hållits samman.

Detta har gjort att rasen på jaktproven ligger resultatsmässigt efter sin engelske kusin, såväl i England som i Sverige.

De entusiaster som använder welshen till jakt, är dock mycket nöjda med den. Den är i det närmaste outröttlig och jobbar gärna i många timmar. Den har som sagt mycket god näsa och är ofta en god vattenapportör.

Till eftersök, exempelvis efter älg och rådjur, är rasen mycket lämplig. Deras goda spårförmåga och arbetslust gör dem mycket lämpade till detta.

Far till  valparna - Såå vacker!