Jag vill göra en liten damm i trädgården. Istället för den futtiga fontänen vi har nu.
Det blir smidigare också om man gör något som inte är provisoriskt varje sommar.
För som det är nu måste vi gräva bort allt varje sommar för att ta upp pumpen och tömma vatten.
Googlebilder
Funderar på den här platsen. Denna rabatt gjorde jag ju nu i sommar, det är pioner i olika färger, akleja och jättedaggkåpa. I hörnet växer en nyponrosbuske med fänrikshjärta under. Till höger en nyplanterad snöbullsbuske med kaukasisk förgätmigej under. Snöbollsbusken kommer nog inte stå här när den växt till sig lite. Sen måste ju så klart denna rabatt växa till sig innan det blir fint! När rabatten är fullvuxen är den ca 90-120 cm hög.
Jag tänker mig en liten damm i hörnet på gräsmattan. Sten runtomkring så man ändå kan gå till pionerna, och rabatter runt. Mina inspirationsbilder beskriver ganska bra!
Idag var jag och hemma hos en jobbarkompis mamma och fick se hennes orangeri! Så fint!
Jag har länge velat ha ett själv men nu fick jag ännu mera inspiration till att göra det! NU! :)
Vårt uterum är som sagt just nu bara förråd/fd Loppis (som aldrig blev av) haha...
Just nu ligger det träplattor på golvet, under stenplattor, dessa vill jag ta fram...
Och måla allt vitt där inne! Just nu är det faluröd och brunt.
Ska försöka få Robert att hjälpa till & tömma rummet på skrot när han kommer hem... sen måla och göra grunden så man kan få riktigt fint där nästa sommar :)
Jag har så mkt ideer, men allt är i huvudet... hittade inte så många klockrena inspirationsbilder men här kommer några:
Igår kom jag fram till att jag behöver en bra kamptrasa för att träna upp kamplusten. Fågelhundar är ju inte direkt kända för att vara så hårda i munnen ;) När jag inte hittade nån jag ville ha så sydde jag en perfekt själv! :)
Sedan hittade jag detta valphalsband o koppel hemma. Köpte det för 3 år sen. Snacka om att jag hade planerat haha
Jag har velat ha en valp såå länge. Få börja på ett helt nytt blankt blad.
Forma hunden precis som man vill, från början!
Jag har hållt på några år innan jag kunde bestämma mig för ras, som nu blev Welsh Springer Spaniel.
Denna ras känns helt perfekt för oss!
KVICKTÄNKT & OÖM - Utdrag från wssk.se
Welshen är dock, liksom övriga spaniels, en oerhört mångsidig ras. Anledningen hittar man givetvis i rasens ursprungliga användningsätt.
Den är framtagen som jakthund, - använd till jakt på fågel och småvilt. Spanielns arbetsuppgifter omfattar att finna vilt, stöta upp det (eng. "to spring") så att jägaren kan skjuta det.
Söket ska vara snabbt och intensivt, och hunden får inte väja för det hinder vegetationen utgör. Samtidigt ska den inte vara utom bösshåll, d v s den ska vara inom en radie på 25 meter från jägaren. När den stött upp viltet ska den förhålla sig lugn under uppflog och skott, för att därefter med fart och entusiasm apportera in bytet till jägaren.
Alla som någon gång tränat hund, förstår lätt vilka oerhörda krav detta arbete ställer på hunden.
Detta ursprungsändamål har gjort welshen till den uppskattade sällskaps- och sporthund den är idag, med egenskaper som intelligens, samarbetsvilja och lättlärdhet.
Energi och livsglädje
Welshen är en glad, aktiv, intelligent och lättlärd hund, som är oerhört trogen sin familj. Någonstans inom sig har den också ett drag av obändig stolthet, en okuvlighet som ger rasen en charmig impulsivitet. Welshen är aldrig helt förutsägbar, utan den som lever med en welsh bjuds på överraskningar livet igenom.
Den aldrig sinande energin är ett mycket framträdande drag hos rasen. Den är alltid redo för nya äventyr, och hänger med glädje med familjen på allehanda aktiviteter - jakt och segelturer, lydnadsträning och fjällvandring, jogging turer och utställning, agility och simturer - rasen är en sann mångsysslare. Welshen är mycket hund i sin lilla storlek, och den kräver en fast hand för att formas till den naturligt följsamma hund den är ämnad att vara. Rätt hanterad blir den en sportig kompis i vått och torrt, robust nog att klara alla strapatser men ändå liten och smidig i bilen eller båten.
Welshens kärlek till sin familj är stor och omfattande - en campingsemester med hela familjen ihopträngda i ett tält eller husvagn uppskattas mycket.
Barn och welshar går mycket bra ihop, rasen är oerhört lekfull även högt upp i åldern. Dess energi och uthållighet gör också att de inte tröttnar på barnens uppmärksamhet.
Welshen är ingen vakthund, den skäller snarast av glädje när någon kommer. Aggressivitet, vare sig mot människor eller andra hundar, är också helt otypiskt för rasen. Kvick och med glimten i ögonvrån brukar den avväpna den stelbente anatagonist, och istället inbjuda till lek.
Ett vanligt uttryck för welshens oerhörda livsglädje, och sannolikt en rest från medeltidens jaktmetoder, är att den ofta, likt en kattunge, leker med sig själv. Den tar t.ex en pinne, kastar den upp i luften, fångar den och dansar runt i avancerade piruetter.
En arbetande kompis
Ägaren till en welsh måste vilja satsa en hel del av sin tid på sin hund. Welshen mår dåligt om den sitter på undantag. Rejäla dagliga promenader, någon form av träning och en livsstil där man vill ha sin hund med sig på mycket av det man gör är grundförutsättningar för ett givande hundägande
Träningen kan vara allt från små vardagskonster till mer avancerad träning. Fler welshar har genom åren hävdat sig gott på lydnadsbanorna. Rasen är utmärkt till agility - snabb, lättlärd, följsam och säker på foten. Den har vanligen en utmärkt "näsa", och gillar att spåra. Många welshar har fina meriter på viltspårsprov.
Rasen har aldrig, likt den engelska springern och cockern, uppdelats i en ren jaktlinje skild från övriga rasen, utan har genom århundradet hållits samman.
Detta har gjort att rasen på jaktproven ligger resultatsmässigt efter sin engelske kusin, såväl i England som i Sverige.
De entusiaster som använder welshen till jakt, är dock mycket nöjda med den. Den är i det närmaste outröttlig och jobbar gärna i många timmar. Den har som sagt mycket god näsa och är ofta en god vattenapportör.
Till eftersök, exempelvis efter älg och rådjur, är rasen mycket lämplig. Deras goda spårförmåga och arbetslust gör dem mycket lämpade till detta.
Är hemma från jobbet idag. Har knappt sovit något. Har legat och stirrat i sovrumstaket hela natten och fick syn på en liten spricka. Hm... tänkte jag... Kanske man kan tjuvskicka vad som är bakom?
Det resulterade i detta! Robert kommer att döda mig när han kommer hem.
Det är endast två valpar i kullen. Två tikar. Denna som leker på filmen blev en klar favorit pga hennes aktivitet. Den andra valpen var mest mega trött. Men vi ska titta på dom när dom är någon vecka äldre och då kanske man kan se mera personlighet:) Här är dom 4 veckor!
Om ca 4 veckor kommer det hem en mysig liten spanielflicka hem till oss!
Ja, det var inte länge sen vi tog bort Nikita och vissa stör sig på att vi skaffar ny hund så fort.
MEN nu är detta planerat sedan långt tillbaka. Jag har velat skaffa valp sedan flera år, men inte gjort det pga att jag hade Nikita. Sen får ni andra tycka vad ni vill. Jag skaffar inte en valp som tröst, utan för att jag/vi vill ha en hund. Det känns iaf helt underbart och jag fattar inte hur jag ska kunna vänta i 4 veckor! Vi ska iaf hälsa på en gång till innan leverans :)
I en av dom gamla biblarna som jag hittade på vår Loppis-turne dök detta upp när Robert bläddrade i den.
Kanske inte syns så bra på bilden, men det är en fyrklöver som är pressad i boken! Någon hade den kanske där för att få tur? Undra hur länge den har legat där... Bibeln är 140 år gammal!
Nu har Nikita varit i himlen i 4 dagar... humöret går upp och ner, både ledsen och så känner jag en sorts lättnad.
Nu slipper hon ha ont och vara stressad och jag slipper gå och vänta på det som skulle ske... som nu har skett.
Första dagen/natten var jag så otroligt ledsen. Jag minns inte ens hur mitt liv var utan Nikita? Jag har ju haft henne i 7-8 år. Men det känns bättre och bättre och kanske tur att det är så mycket att göra just nu... och att Robert är hemma...
Min finaste finaste... vi har verkligen gått igenom mycket tillsammans...
Men nu har hon det bra i hundhimlen. Hon kommer alltid att ha största platsen i mitt hjärta!
Egentligen ska hon inte springa så mycket för att hon blir halt.
Men hennes sista dagar tycker jag hon måste få göra det hon tycker mest om! Och istället gav jag henne smärtstillande igår kväll. Så hon sov gott i natt.
Imorgon är det Nikitas sista dag. Sedan ska hon vandra vidare.
Till en värld utan stress och krämpor. Försöker göra hennes sista dagar till något bra.
Den vita rosenbusken är också påväg att börja blomma. Förra året fick den bara en blomma, förmodligen för att jag flyttade den. Men nu är den full med knoppar! Vet dock inte hur den blommar, min vildros blev jag lite besviken på. Den får ca 1 blomma i veckan. Som vissnar på någon dag. Tråkigt.
Inhandlade en ny rosbuske på rea igår (halva priset)
Just nu ser den död ut, men hoppas den kommer nästa år :)